Ja som rubriken lyder så har tvåårsdagen av Isabelles insjuknade gått...den 8 oktober för tvåår sedan åkte vi in till Tays med en MYCKET sjuk dotter...den 9 oktober fick vi beskedet vi inte ville få damen hade ALL (akut lymfasisk leukemi) och samma dag inopererades en CVK som d skulle nästa dag den 10 oktober börja ge cellgift via...
Bilden e tagen just i d skedet...dethär e ända bilden jag kommer visa av vår dotter som sjuk på sjukhus,men jag vill att ni ska få se hur hon såg ut,sväld..trött..blek..livlös..
Tårarna kommer nu...
Två år har gått,mycket har hänt...livet ändrade på bara några timmar..från en lycklig frisk tvåbarnsfamilj,Natta va endast 3 månader gammal...så blev det nästan 4 veckor i sträck på sjukhus med cellgifter,feber,infektion,kortison som gjorde damen ännu mera sväld,benvärk,sjukt överallt,livgnistan försvann helt,firande av 2 årsdagen i sjuksäng med nästan 40 graders feber o isolering p.g.a infektionsrisk...Kompisar,familj o bekanta skickade presenter åt damen och oss...minns d ännu som igår alla era fina tankar o ord...glömmer er aldrig!
D som kom o hälsa på oss fick endast se Isabelle genom fönstret från balkongen som finns utanför Lo6...
Mamma barnens mommo...var där med oss,såg hur ont d gorde i henne men hon var ett stort stöd för oss...även Roberts mamma barnens farmor ställde upp enormt...utan er två o allt d ni gjorde tror jag inte d skulle ha varit möjligt för oss att kunna ställa upp på vår underbara dotter så mycket som vi kunde...ni tog lilla Nathalie till er,skötte henne o var där som ett stort stöd...d e ni ännu o d e vi tacksamma för!
Alla andra,tack!
Nu har då två år gått sen den hemska dagen..vi börjar se ljuset i tunneln så att säga...men ändå finns ju oron kvaratt nått ska inträffa o damen får ALL tibaxs!
Har suttit idag o läst andras bloggar om deras sjuka barn,tänk vad många canser föräldrar d finns där ute!
Livet e orättvist,otroligt orättvist...
Tänker på er alla som går egenom d som vi gått o går egenom...alla orkar vi nog,fast man tror då d sker att livet e slut så går en dag i taget o livet går sin gilla gång...
Isabelle repade sig snabbt o började må bättre o bättre för var dag som gick..cellgift efter cellgift kom o gick d första året!
Håret ramlade av o växte ut igen...
Idag ser man inte att damen har canser,ingen kan tro att hon e sjuk mera o äter cellgift varje dag!
½ år återstår av Isabelle behandling,vi ber o hoppas att allt ska gå bra även i fortsättningen...
Utan Lo6 o allt vad d gjort för oss skulle vi inte ha en snart 4åring princessa hos oss..
Och vi hoppas o tror vi får fira detta år HEMMA!

Isabelle snart 4år!
3 kommentarer:
Isabelle <3
Tänk vad tiden ändå går fort ibland, bara ett halvår kvar för er!! Man får vara tacksam för varje dag som går bra o man får vara hemma med barnen. Sen får vi leva "normala" liv allihopa! Duktigt Isabell som kämpar på o lillasyster som är bästa medicinen:)
Camilla: <3
Kajsa: ja d e konstigt att tiden ändå går så fort o lillasyster e bästa medicinen JO!
Hur går d för er?
Kram!
Skicka en kommentar