~Jag älskar dig ~

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket mannen i mitt liv betyder för mig...

Han har alltid ställt upp på mig o varit en klippa trotts mig o mitt humör!

Försöker att ställa upp för honom oxå,men d e svårt då man inte vet alltid när han e lessen eller mår dåligt...

Troligen beror vår svacka för en tid sedan just på det..att han har haft d jobbigt med sig sj,mig o allt vad Isabelles sjukdom gjort oss.

Missförstå mig inte,Isabelle o hennes tillfrisknad e viktig för oss men vi har insett att vi måste ge varandra lite tid oxå...bara glömma allt annat o vara Camilla o Robert...

Efter vi började ge varandra mer tid tillsammans o tid åt våra intressen så har allt börjat rulla på o bli bättre o bättre.. o nu e vi lyckliga verkligen lyckliga..d e trevligt o vara nykäara igen efter 5 års äktenskap o 9 års förlovning...snart 11 år tillsammans...

STHLM resan kommer säkert att göra oss ännu mer gott..bara få vara tillsammans med människor vi älskar o varandra som vi älskar mer änn vad jag trodde var möjlig...

Jag får fjärilar i magen då jag tänker på dig min älskade...d trodde jag inte skulle vara möjligt efter så länge tillsammans...

Men efter allt du o jag gått geneom o kämppat för så har vi verkligen växt tillsammans...trotts allt jobbigt som du o jag haft så älskar vi varandra över allt annat...

För en tid sedan såg jag ingen framtid i detta här o nu..jag trodde jag skulle vara ensam för första gången i mitt liv,riktigt ensam eftersom vi träffades endast 14 respektive 15 år gamla...

Så vet varken du eller jag hur d e att vara singel o vad livet ger då,men jag tror att detta e bättre som vi har eller jag vet d e så.. vi har en familj tillsammans...två små princessor som e d underbaraste livet gett oss...

Då Isabelle insjuknade var d en persom som frågade mig om vi inte ångrar vi fått Isabelle som fick leukemi...alltså ångrar ni nått av era barn???

VAD e d för fråga...d e klart vi inte ångrar Isabelle hon e en del av mig en del av RObert precis som Nathalie e o vi älskar dem lika mycket båda två trotts ALL o allt...

Leukemi e en jobbig sak men den har gett oss massor oxå..vi uppskattar livet på ett annat sätt o den har gjort oss starkare efter allt..trodde inte att vi skulle klara oss egenom detta..men d verkar som om vi kommer att göra d o verkligen vårt förhållande har fått kämppa så vi tar inte varandra för givet mera efter vi var så nära att förlora oss i detta o komma ut ensamma...

Istället så har vi blivit mycket säkrare på varandra o äntligen börjat säga vad vi vill o inte vill..d har både jag o Robert haft bekymmer med förr..d kan man kanske inte tro om mig som pratar mer änn 1000 ård i minuten,men vissa saker e svårt o tala om...

Även jag har d så..känslor e en sak som e svårt o uttrycka sig,men tack vara denna blogg har jag fått skriva av mig massor..jag tror inte d e många som orkar läsa mina långa uppsattser som inte alltid e så välskrivna o inte heller rätt stavade...

MEN detta e ett sätt för mig att skriva bort känslor som e jobbigt o som nu just skriva om det som gjort mig lycklig...

För en sak e sant o d e att Robert gör mig lycklig nu,varje dag med honom o tjejjerna e ett underverk som jag försöker ta vara på..

Vissa dager e förståss jobbigare änn andra o taket lyfter 100 gånger vissa dagar då Isabelle o jag bråkar..vi e exact likadana..mycke ljud för liten sak..men d e just d mycke ljud oftast e d inget allvarligt... :)

Jag e en sådan tjej som d kommer massa med ljud o elaka ord då jag blir arg,men som RObert brukar säga jag kokar över fort men bara man drar mig från plattan så slutar d fort o jag glömmer fort...

Robert e då igen en som sällan blir riktigt arg men jisses då han blir..o denna vår har vi grälat o grälat..Robert har egentligen varit arg för d mesta..d har blivit en ond cirkel men äntligen e den cirkeln bruten o den får inte komma tillbax!!!

Så älskade Robert du har hela mitt hjärta tillsammans med Isabelle o Nathalie..ta vara på det... <3