Ett underverk till..Nathalie 090707.

Vår underbara sessa Isabelle nyfödd... 221005

Ni e anledning till att vi finns till..pappa o jag...

Vi älskar er ovillkorligt,trotts allt som sker omkring oss e ni d viktigaste i våra liv!

Livet har gett oss många stötar,vissa värre änn andra,dagen då vi fick veta att du Isabelle hade ALL tror jag ingen av oss glömmer inte heller nån av dem som står oss nära glömmer d hemska d innebar,att vi kunde förlora den vi älskade mest...den vi levde för o gav allt vi hade!

Glömmer aldrig då jag höll i dig o kände att du rinner ifrån mig..du försvann...men tack vet jag Tays o Lo 6 att vi har dig kvar idag..med långa lockar i ditt hår o ett skratt på läpparna för d mesta o en vilja av stål som aldrig ger sig...

Mamma o pappa älskar dig Isabelle...

Nathalie...du kom till oss i juli d året,3 månader före hela livet rasade..utan dig tror jag inte mamma o pappa skulle ha klarat storasysters sjukdom,du tröstade oss på kvällarna då verkligeheten slog till..efter en hel dag på avdelningen med slangar,mediciner o smärta...så log du o var glad då mamma o pappa kom hem till dig..fast bara för en kort stund..många gånger känner jag mig misslyckad då jag inte fanns där för dig då du var liten...

Då har jag att tacka farmor Helena o mormor Lilian för bra omvårdnad åt vår underbara Nathalie...tack mamma o svärmor!

Även fadder Birgitte o fadder Patrik behöver få ett stort tack för allt ni gjort alla gånger ni ställt upp o funnits här vid vår sida...ni e verkligen riktigt vänner... TACK!

Många e ni som hört av er gett er vårt stöd o funnits här då detta slog till från en klar himmel...ni vet att ni e värdefulla...kan inte börja skriva upp alla för ni e så många...

MEN byn Åvist tack!

Syskonen från både sidorna... Sofia,du vet om att jag älskar dig!

Sandra...trotts att Isabelle e jobbig nu just kom ihågatt du e viktig för henne...du har gjort mycket som du inte vet..många gånger då damen haft ont har hon pratat om dig..funderat när hon kan leka med dig nästa gång...

Nu just tänker jag på ett foto ett foto av dig då du håller Isabelle för första gången..måste leta senare ikväll om jag skulle hitta det o lägga det hit..d beskriver en sån lycka...

Isabelle trottsar o busar,men d e ett tecken på att hon mår bra,påväg o bli frisk...FRISK fattar ni.. min dotter kan bli frisk få leva!

För 1 år o 10 månader sedan trodde vi inte d..vi trodde livet var över för henne 2 år gammal...med massa smärtor,svullet ansikte...mediciner som gjorde henne svag...håret förr bort,jag kan inte beskriva d med ord..jag försöker just nu för att d känns som om jag verkligen kan börja ta tag i d..glömma allt hemskt...

Jag minns d första dagarna..jag pratade ofta med mamma i telefon o frågade VARFÖR... mamma sa snälla Camilla d går inte att få svar på d...iss int tänk så!

D gör jag inte mer,då trodde jag att jag aldrig skulle sluta tänka så..men jag kommer aldrig att få veta svaret på d så varför undra då...

Jag tror d e så att Isabelle fick d för att damen kommer att klara d o ge så mycket vidare åt andra..hon kommer att göra stora saker i sitt liv hon e så speciell...ok alla mammor säger så om sona flickor...barn..men om du möter Belle så förstår du vad jag menar!

Tårarna rinner mellan varvena...då jag slriver detta.

Men jag vill bara lätta mitt hjärta en gång till!

Ännu till sist vill jag skriva ta vara på stunden ni vet aldrig när livet slår till på allvar!